Jag tror jag ska bli hemlig. Sådär snuskigt hemlig, så att alla fortsätter att läsa min blogg,
bara för att jag aldrig berättar något, utan bara möler på om att NÅGOT spännande ska hända.
Men jag ska aldrig säga vad. Det blir ju inte lika hemligt då, eller hur?
Typ:
Dag 1. Idag ska jag göra något, och det kommer vara det bästa i mitt liv! Men vad? Det får ni veta imorgon!
Dag 2: Idag var awesome. Vill ni veta vad som händer så läs min blogg imorgon!
Dag 3: Nuhar det gått så lång tid att jag inte minns vad det var jag gjorde. Och det är bra, jag orkar ändå inte blogga om det. Det är för mycket att skriva.
Vilken jävla stil? Vafan håller dom på med.. Blogga eller blogga inte för i helvete.
Svårare än så är det inte.

Nej men seriöst, vad fan är det med "Läs min blogg imorogn, då kommer svaret",
"Vem är den här mystiske vännen" OH MY GOD. Vem bryr sig? Skvaller, skvaller, skvaller.
Vafan är det som är så roligt med att läsa skvaller? Och vem vill veta vad du hade för smink idag?
Okej, lägg upp en bild på hur superduperbra det blev, men jag skiter väl fullständigt i hur mycket
fundation du har, vilken mascara du använder, vilka 11 färger du hade på läpparna, klein kartoffel!
Det räcker med EN bild. Jag klarar mig.
Lägg upp saker du önskar dig, men lägg för fan inte upp "Hissar & Dissar" vafan är det?
1. Jag som person skiter väl fullständigt i vad du tycker är snyggt.
Jag menar, du kan inte förändra världen med ett blogginlägg om vad som är snyggt och inte?
2. Vem fan bryr sig om vad du tycker? Kanske kul att veta,
men personligen tror jag bara att alla skrattar åt hur jävla löjligt det är att du tror
folk ska lyssna på dig. Att de verkligen tar till sig vad du tycker är snyggt och inte.
Det är bara sådana människor som inte vet vad de själva tycker är snyggt, utan måste höra det av någon annan.

Okej, nu kom vi till dethär stadiet där jag läser igenom vad jag skrivit. Det är ju precis det här jag dissar.
Omg. Vafan. Det går inte att skriva något på en blogg utan att säga emot sigsjälv. Det är helt omöjligt.
Nu skiter jag i det här. Karra på mig, det är ju det ni gör bäst. Hoho.

Bra slutsats där.

Kom fram till en sak när jag satt och speckulerade över saker och ting...
Jag minns när man var liten, typ sådär tolv, tretton år, och allt var så himla coolt. Man tyckte verkligen att allt var coolt.
Man köpte Frida tidningen och läste om sex, relationer och smink. Det är precis de sakerna som man läser om nu. Men på den tiden hade det en annan betydelse. Det var liksom spännande. Nu är det bara vardagstjat.
Man slog upp sidan och läste om månadens ”heting”, jag minns hur besviken jag blev varenda gång. Han var alltid lika ful.
Men som sakt, man läste relationer och folk som hade gjort bort sig under sex, det bästa som finns. (Ey whut?)
Sen det här.
”Hur du får honom att falla för dig”
”Är han kär eller ej?”
”Gör du rätt? – få svaren här”

Jag minns ett specifikt stycke, där det stod att man skulle spela svårfångad. Vad fan är det?
Vem vill ha något svårfångat? 
Eller är det de som är grejen, att alla killar vill motbevisa det omöjliga. Att de är så tävlingsinriktade att de ”bara måste”?
Personligen tycker jag att det vore enklare för oss brudar att säga; Jag älskar dig. Istället för att spela svårfångad.
Hur spelar man ens svårfångad? Säger att man aldrig har tid? Jag menar, hur kul kan det vara för killen att jaga bruden i all oändlighet? Och hur länge ska man vara svårfångad?
Svara på mina frågar snälla...

Och jag har kommit fram till en sak; jag förstår mig inte på människor what so ever. Det krävs att de säger vad det är de vill, rätt i ansiktet på mig. Annars går det inte in. Hålla på att skicka hjärtan och liknande gör jag till vem som helst. Därför tolkar jag det som att du skickar dina hjärtan till ”vem som helst”  Harsh... but it is!

Sen, the big news.
Jag har blitt antagen till Fornby i Borlänge.
Vid middagsbordet sa jag det till morsan, hon nästan skrek av glädje. Varför förstod jag inte...
Pappa frågade om jag var glad över svaret också, jag svarade ja. Jag ville säga nej.
Jag orkar inte diskutera. Lika bra att få det gjort. Skepp och hoj!

Och jag räddade precis mig själv från en spindel. Yay, me!

Jahaja, har man sett.

Nu är det illa... Till och med lilla oskyldiga jag har trillat in i bloggvärlden.

Ville bara meddela att reklamen på sexan är otroligt kort klockan 03.23 på natten, vilket gillas. Jag klagar inte!

Namnet, undrar ni säkert. Honestly, jag vet inte.

Jag gillar dinosaurier och robotar. Svaret borde vara enkelt. Dessutom är botrotar sötare än robotar. Nästan.

Nu ska jag pyssla med design und so weiter!

God natt mina små hästar.

Paddel.