Jag hatar att vara förkyld. Särskilt när det är såhär.

Jag har ingen kraft att göra någonting alls. Jag hinner inte ställa mig upp innan jag måste sätta mig och vila. 

Det känns som om jag fyllt 130 år. Det finns så mycket jag egentligen skulle vilja göra istället för att bara sitta här.

Jag har i alla fall fått tummen ur och uppdaterat lite på dinocraft, vilket känns ganska härligt. 

I lördags var jag som sagt bröllopsfotograf, det gick helt okej tror jag. Jag har inte kikat igenom bilderna jag tog på datorn än. Jag har inte riktigt hunnit/orkat. Nivet hur det är.

 

Idag fick jag för första gången, på säkert flera år, lust till att träna. Varför händer allt sådant när man är sjuk. Är det för att man är så himla uttråkad att man är villig att göra vad som helst för att få kroppen i rörelse?

Jag har i alla fall bestämt mig för att ta tag i det här nu. En gång för alla. På riktigt.

Jag ska försöka peppa mig själv och låta er följa med i resan. 

Jag känner inte att jag vill gå ner tjugo kilo på en vecka, utan jag vill hellre att det tar den tiden det tar. 

Slapp hud är inget som står högst upp på min önskelista.