★ 20 Augusti - Väntan

 
Idag är det torsdag, det är en tråkig dag tycker jag, för det känns som om det snart är helg men ändå att den är så långt bort.
Men för att göra den här tråkiga dagen lite bättre tänker jag skriva tre positiva saker om mig och/eller dagen. Även om det fortfarande bara är morgon. Det är ju liksom då man behöver lite pepp.
Det borde Du också göra! Eller... det borde Alla göra! Man måste liksom påminna sig själv om att man faktiskt är bra. För det är man. Även om det inte syns eller hörs. Vi är alla bra på vårat eget vis. Och ni människor har så lätt att glömma bort alla positiva saker som sägs till oss, och det är det negativa som biter sig fast, som man inte riktigt kan glömma.
 
Tre bra saker:
 Jag klev upp imorse, även om jag tänkte ligga kvar.
 Jag åt frukost istället för att sminka mig.
 Jag tittade på en lägenhet igår och idag ska jag prata med hon som hyr ut den.
 
 
Jag har förresten praktik. Det är ett ganska stort steg för mig och jag hoppashoppashoppas verkligen att jag klarar av detta. Även om det är ett litet steg för andra, så är det ett väldigt stort steg för mig.
Jag tycker att man inte borde jämnföra sig så mycket med andra. Det är ni människor ganska bra på.
Vad menar jag då? Jo, här kommer ett exempel.
 
Pojke A har förlorat sin mamma.
Tjej A har gjort slut med sin pojkvän.
 
Vilken av dem har det värst? Och vilken av dem har tillåtelse att vara ledsnast?
Det går inte att säga. Absolut inte.
Pojken kan vara så pass mogen att han klarar av sin mors bortgång, han kanske tänker att; "Faktiskt så har jag min pappa kvar". Det är nog ganska självklart att han saknar henne, men det går liksom ändå.
Medans tjejen i fråga inte alls klarar sig utan sin pojkvän. Hela hennes värld har rasat samman och hon orkar inte göra någonting.
 
Jag känner nu att det där var ett väldigt konstigt och dåligt exempel, men jag hoppas att ni ser vart jag försöker komma.
 
Det jag menar är att jag har alltid haft problem med att komma upp på morgonen, jag skolkade jättemycket när jag gick i skolan och jag orkade verkligen inte med. Jag fick ångest och grät på kvällarna för att jag var tvungen att gå till skolan. Medans andra kanske har det lättare, det kanske bara flöt på att gå upp på morgon och åka.
 
Nu ska jag fortsätta med det jag egentligen borde göra, förbereda inför mässan som är på Torsdag nästa vecka.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0